Adopterade barn mår sämre än andra

Loriyana skrev följande: "Haha! Eller hur. Jag har aldrig hört någon adopterad säga "Hmm nu när jag tänker efter så önskar jag faktiskt att jag hade fått stanna kvar på barnhemmet och käka tofflor. Det hade nog varit bättre än att bo i denna välutbildade och rika familjen som kämpat länge för att få mig". As if. Loriyana skrev följande: Inlägget visar också att du anser att männisor utanför Sveriges gränser är mindre intelligenta, vilket visar på rasism samt fördommar. Det här är sista gången jag svarar dig sen får det räcka!
Adopterade barn mår sämre än barn som växt upp med sina biologiska föräldrar. Det hävdade en undersökning och påföljande debatt våren Häromndagen kom en ”mot-bok”. - Bilden av adoptivbarn som sårade och identitetslösa är falsk, skriver de flesta av de 20 skribenterna som själva är adopterade. 1 2 För ett adopterat barn som mår dåligt i Sverige är det sannolikt en klen tröst att få veta att det antagligen hade mått ännu sämre om det hade bott kvar i sitt ursprungsland. 3 4 Det finns inte många jämförbara resultat av hur unga adopterade mår. I Skolhälsoundersökningen tog man för första gången in specifika frågor riktade till adopterade barn. I resultaten av undersökningen kommer det tydligt fram att adopterade ungdomar mår sämre än ungdomar i stort. 5 Resultaten visar bland annat att adopterade mår bättre psykiskt, har bättre studieresultat och är mer sällan kriminella än barn som växt upp i familjehem. 6 Ericastiftelsen har lång erfarenhet av att möta och hjälpa adopterade barn, unga och deras föräldrar. När bör man söka stöd och behandling och hur kan det gå till? Vår överläkare Malin Kan svarar på frågor. 7 8 De är båda adopterade och har själva lidit av psykisk ohälsa. 9 Händelsen är fiktiv, men dikten beskriver på ett gripande sätt en typ av möten som faktiskt ägde rum i norra Sverige under det tidiga talet. 10
Barnbarn Tonåring och adopterad Att vara adopterad behöver inte betyda att man vare sig känner sig annorlunda eller beter sig på något annat sätt än ungdomar som växer upp med sina biologiska föräldrar. Men vittnesmål från adopterade, och även forskning, pekar på några faktorer som kan utgöra speciella förutsättningar för dem som har adopterats. En del av de faktorerna gäller förstås också ungdomar som vuxit upp i familjehem. Anknytning och separation En sak som alla adopterade har gemensamt är att de utsatts för en eller flera plötsliga och definitiva separationer. Och vad är tonårstiden om inte en utdragen separation. Att kastas in i den här uppgiften, där det gäller att hela tiden hitta en lagom och allt större distans till föräldrarna, kan vara väldigt svårt för den som har plågsamma upplevelser av traumatiska ”skilsmässor” i bagaget. I värsta fall tar man till drastiska metoder.